Efter Självmedkänslans hud konstutställningen följde en sorgeprocess. Visst förväntade jag mig något sådant. Det brukar följa en viss tomhet efter stora skapande projekt, som kan kännas som att gå i öknen. Det är en tomhet som kommer helt naturligt.

Den här gången var upplevelsen aningen större än jag förväntade mig. Men så brukar det ju gå.

Vad jag hämtade med mig var insikten om hur viktigt det är att tillåta oss själva att dra oss undan, vara i stillhet. Jag berättar litet mera om hur det kan tillämpas under juletiden och hur din kreativitet kan må bättre av att få vara som ett frö.

Tack för allting 2017. 🙂